magen knyter ihop sig, likt en knuten näve.... spänner.... trycker.... blir hård som en sten......

pengaprobem är aldrig skoj.... särskilt inte när man står där med sina skulder... avbetalningar... bindningstider... hade det bara hjälpt att sucka riktigt högt, tydligt & uppgivet så hade mina problem varit över för länge sedan.... men så lätt ska det ju inte vara... istället genomlider man de fysiska tecknen på stressen samtidigt som man försöker att inte oroa sig - problemet är ännu inte helt & hållet ett faktum & vad nytta gör det förresten att jag oroar mig just nu... det är väl i så fall bättre att se till att ta hand om mig själv & samtidigt göra mitt yttersta på jobbet så att de vill ha mig där så mycket som möjligt, så att man kan dra in fler stålar.......

hur är det förresten tänkt att man ska kunna överleva på socialhjälp??! (är ännu inte där... låter dessutom som om att mina få kronor i månaden är för många för att vi ska kunna få hjälp, trots att de förmodligen inte räcker till att betala allt (jobbigt att socialen inte bryr sig om räkningar, avbetalningar, bindningstider.... allt som kan hamna hos kronofogden & förstöra för framtiden)) ...har sagt detta många gånger till så många olika personer, men det tål att upprepas (åtminstonde tills man med säkerhet vet att det har blivit någon ändring).... jag känner ett par som för några år sedan blev tvungna att leva på socialhjälp... de fick ett tillfälligt boende & checkar till mat - enbart mat, absolut inget annat..... INTE ENS TOAPAPPER!!!! fattar inte hur socialen tänkte där.... det borde vara obligatoriskt att inför en anställning på socialen prova att leva en vecka eller två (en hel månad skulle de nog aldrig gå med på) så som man tvingar folk att leva när de får hjälp från socialen... då hade man kanske kunnat mötas av lite mer empati, om inte annat....

det är faktiskt inte alltid man själv har valt sin beklagliga sits!