hur berättar man att man har fått cancer?

hur berättar man för människorna i sin omgivning att man har fått cancer?

det är frågan som gnager i mig när jag ligger och inte kan somna om på nätterna... nu har jag ju lyckats berätta för familjen, chefen och kollegorna - men de har varit uppvärmda, så att säga, sedan jag upptäckte knölen på min hals... min bästaste bästa vän däremot... av olika anledningar har vi inte lyckats prata med varandra under den här perioden, så därför känner hon inte ens till knölen... & nu är det alltså konstaterat att jag har cancer på sköldkörteln.... trots att utsikterna är goda så känns det så väldigt allvarligt och tungt att säga: jag har cancer.

personligen känner jag mig precis som vanligt... inget har ju egentligen förändrats från den ena dagen till den andra, förutom att jag nu har ett namn på knölen i halsen... det jobbigaste är att veta vilken oro man ger sina nära & kära... för cancer är ett ord med dåligt rykte...

sedan finns det förstås den personliga oron över att knölen har lyckats dyka upp när jag är gravid! istället för att jag oroar mig för vad det innebär för mig så oroar jag mig för min lilla plutt... kommer jag att få lov att gå graviditeten ut, eller kommer det bli nödvändigt med ett akut kejsarsnitt för att snabbt kunna operera bort sköldkörteln?? försöker verkligen att inte tänka för långt... jag har inte vetat om cancern i en vecka ens (fick beskedet den 22:e... två dagar före julafton!)... steg ett är att kolla så att det inte har skett någon spridning till resten av halsen och bröstkorgen... sedan avgör det nog hur man fortsätter....


försöker att inte låta cancern överskugga min glädje över graviditeten... imorgon är det precis två månader kvar till beräknat förlossningsdatum... jag börjar må bättre än jag annars har gjort... förutom en tidvis ganska smärtsam foglossning... har minsann lyckats kräkas hela 94 gånger så här långt & är därför överlycklig att det äntligen har avtagit!! jag äter yoghurt i massor & har helt klart fått dille på julmust! & så njuuuuuuter jag av allt liv den lilla krabaten orsakar inne i magen...

det är väl bara till att fortsätta fokusera på det positiva & upplyftande...
& helt enkelt önska att man är en av de lyckliga som får glädjen att besegra cancern!


RSS 2.0