hur berättar man att man har fått cancer?

hur berättar man för människorna i sin omgivning att man har fått cancer?

det är frågan som gnager i mig när jag ligger och inte kan somna om på nätterna... nu har jag ju lyckats berätta för familjen, chefen och kollegorna - men de har varit uppvärmda, så att säga, sedan jag upptäckte knölen på min hals... min bästaste bästa vän däremot... av olika anledningar har vi inte lyckats prata med varandra under den här perioden, så därför känner hon inte ens till knölen... & nu är det alltså konstaterat att jag har cancer på sköldkörteln.... trots att utsikterna är goda så känns det så väldigt allvarligt och tungt att säga: jag har cancer.

personligen känner jag mig precis som vanligt... inget har ju egentligen förändrats från den ena dagen till den andra, förutom att jag nu har ett namn på knölen i halsen... det jobbigaste är att veta vilken oro man ger sina nära & kära... för cancer är ett ord med dåligt rykte...

sedan finns det förstås den personliga oron över att knölen har lyckats dyka upp när jag är gravid! istället för att jag oroar mig för vad det innebär för mig så oroar jag mig för min lilla plutt... kommer jag att få lov att gå graviditeten ut, eller kommer det bli nödvändigt med ett akut kejsarsnitt för att snabbt kunna operera bort sköldkörteln?? försöker verkligen att inte tänka för långt... jag har inte vetat om cancern i en vecka ens (fick beskedet den 22:e... två dagar före julafton!)... steg ett är att kolla så att det inte har skett någon spridning till resten av halsen och bröstkorgen... sedan avgör det nog hur man fortsätter....


försöker att inte låta cancern överskugga min glädje över graviditeten... imorgon är det precis två månader kvar till beräknat förlossningsdatum... jag börjar må bättre än jag annars har gjort... förutom en tidvis ganska smärtsam foglossning... har minsann lyckats kräkas hela 94 gånger så här långt & är därför överlycklig att det äntligen har avtagit!! jag äter yoghurt i massor & har helt klart fått dille på julmust! & så njuuuuuuter jag av allt liv den lilla krabaten orsakar inne i magen...

det är väl bara till att fortsätta fokusera på det positiva & upplyftande...
& helt enkelt önska att man är en av de lyckliga som får glädjen att besegra cancern!


full fart i bebisfabriken

graviditetsvecka: 21
totalt antal kräkningar än så länge: 73

oj, vilket hopp det blev... jag mår verkligen mycket bättre, trots den höga kräksiffran... kräks som mest en gång om dagen nu, men inte varje dag... märker att det ökar om jag känner stress eller press....

men, jag njuter för fullt av graviditeten... vid det här laget har jag börjat vänja mig vid att känna det lilla livet röra sig där inne! första gången var v 18, en morgon när jag seriöst funderade på att ringa & säga att jag inte kunde ta mig till jobbet... plötsligt kände jag tre små puffar långt ner i magen - definitivt inte tarmverksamhet! ...märkligt nog var det absolut inga problem att ta sig till jobbet efter det... vilken hjälpsam liten plutt jag bär omkring på!

ultraljudet var också något alldeles extra... jag hade lätt kunnat ligga kvar hela dagen... bara att se plutten röra på sig... vid ett tillfälle såg det ut som att barnet kliade sig på huvudet... förmodligen undrandes vad i all sin dar det var vi höll på med.... underbart!!!

har dock börjat känna av lite foglossning nu de senaste veckorna... det gör inte så farligt ont, men ibland ömmar det lite någonstans mellan blygdbenet & ljumskarna... hoppas det håller sig där, för inatt drömde jag minsann mardrömmar om att jag knappt kunde röra mig för smärtan.......

på matfronten har det varit kräm till frukost i flera veckor... men jag märker att jag har börjat tröttna & istället lockar yoghurt med krispig müsli, så det blir en liten ändring där.... jag har även ätit mycket sötsaker, särskilt choklad & särskilt när jag kör till & från jobbet... men senaste veckan har jag börjat tappa även det suget lite grann... äter hellre russin...... eller chips *mums* ...det börjar minsann synas lite på vågen med... inte för att jag har gått upp så mycket, men 3,5 kg! äntligen....

vi tar magbilder varje vecka, älsklingen & jag... vilken skillnad man börjar kunna se nu - bara från en vecka till en annan! helt magiskt....

älskar min lilla gravidmage
& min lilla plutt


barnets hjärtslag!

graviditetsvecka: 15
totalt antal kräkningar än så länge: 45

igår var älsklingen & jag hos barnmorskan för att äntligen få lyssna på det lilla livet där inne i magen.... det kändes helt otroligt att höra de snabba hjärtslagen! jag uppfylldes av lycka... & lugn... på något vis så hade jag börjat bli lite rädd att hon kanske inte skulle kunna hitta något hjärtljud... det var ju så länge sedan som vi såg barnet & illamåendet är verkligen på bättringsvägen (jag har minsann haft hela fyra spyfria dagar på raken!), så oron kom smygande med tysta steg.... men nu känns allt mycket mer VERKLIGT...

vår lilla plutt har det bra!


pustar ut!

graviditetsvecka: 13
totalt antal kräkningar än så länge: 35

det har varit en tuff vecka... inte lätt att gå från att kunna vila i soffan största delen av dagarna till att plötsligt behöva tvinga sig hemifrån till jobb... första arbetsdagen var jag ju dessutom extra nervös eftersom jag hade bestämt mig för att berätta om graviditeten... men det gick bra! så ett par dagar efter det började illamåendet dämpa sig lite igen, trots att jag fortfarande börjar med att spy det första jag gör efter att jag har gått ur sängen på morgonen... men det är faktiskt ganska skönt att kunna vara igång om dagarna igen!

jag äter sällan second breakfast numera, & flingorna har jag börjat tröttna på... istället blev det päronkräm med lite mjölk till frukost idag... & ikväll väntar spröda, luftiga majsbröd med smör och ost till kvällsmat... det funkar  dessutom alldeles ypperligt att äta en müslibar i bilen på väg till jobbet, så att jag står mig ett litet tag... har inte riktigt upptäckt några kraftiga cravings än... men det var med stor glädje som jag gjorde hakkebiffar med gräddsås & potatis förra helgen & åt en nästan normalstor portion två dagar i rad!!

känns som jag verkligen kan börja njuta av min graviditet fullt ut nu... behöver inte hålla den hemlig för en endaste liten själ längre & så är första trimestern helt avklarad!


inskrivning & jobbstress

graviditetsvecka: 12
totalt antal kräkningar än så länge: 26

nu är jag inskriven på barnmorskemottagningen (mvc)... fick en helt fantastisk barnmorska... tror att det gör mycket för hur det känns att gå dit & hur mycket man vågar öppna sig angående sin graviditet & sina undringar... blodvärdet var fint, likaså blodtrycket som var 110/70... vikten kunde däremot vara bättre (men det visste jag ju redan...) de är inte så glada åt att man har bmi under 19 & jag låg förstås på 18,7... men jag har i alla fall inte gått ner i vikt, trots att jag har kräkts, så jag är nöjd med det... får väl helt enkelt äta upp mig ordentligt sedan under resten av graviditeten... så snart aptiten återkommer! det är inte så att jag inte äter... småäter hela tiden! kex i långa banor (börjar nästan tröttna) & så har jag de senaste dagarna avnjutit vindruvor & avokado... mmm! men när det gäller riktiga måltider så orkar jag fortfarande bara ungefär hälften så mycket som vanligt...

jaja, det ger sig väl det med... jag mår ju i alla fall bättre! trots att jag har börjat känna lite stress inför jobbstarten... börjar ju på nya jobbet nästa vecka & de vet inte om lilla plutten i magen... vill helst inte behöva berätta för dem redan första arbetsdagen... hade varit skönt att ge dem en chans att lära känna mig i min yrkesroll först... men någon nämnde att målning av väggar kunde bli aktuellt, vilket jag har för mig inte vore den bästa idén för min del just nu... då måste jag ju förklara mig... förmodligen tidigare än jag hade tänkt... men samtidigt vet jag inte helt vad det är jag är rädd för... man FÅR ju INTE sparka någon bara för att hon är gravid... å andra sidan har jag hört att privata arbetsgivare ibland lyckas hitta små kryphål i reglerna.........

[slappna av.... slappna av!]


konstant hungrig

graviditetsvecka: 11
totalt antal kräkningar än så länge: 19

jodå, jag är på bättringsvägen... jag mår fortfarande inte så bra just på morgonen, men sedan lättar det under dagen.... att jag har kräkts så mycket ändå skyller jag på att jag åkte på ett kraftigt migränanfall i helgen.... finns det verkligen inget starkare än panodil som man kan använda när man är gravid???! måste fråga barnmorskan nästa vecka

jag måste erkänna att jag förundras över hur snabbt magen arbetar på morgonen... det känns nästan som att maten avdunstar så snart den landar där nere.... man hinner helt enkelt inte fylla magen tillräckligt för att man ska få känna sig behagligt mätt... nä, man får nöja sig med att försöka hitta balansen mellan hål i magen och illamående... samtidigt kan man få lite panik om man någon dag känner sig lite bättre.... tänk om något är fel? så länge man mår illa känns det åtminstone som man tänker sig att det ska kännas när man är gravid...

nästan så att man kan glädja sig över alla kräkningarna...
...nästan...


på bättringsvägen!

graviditetsvecka: 10
totalt antal kräkningar än så länge: 12

jippi! den här veckan har jag börjat märka att en del av illamåendet har börjat avta.... SÅ SKÖNT! jag har haft två dagar då jag inte har spytt en endaste gång, jag har lyckats borsta tänderna ett par förmiddagar & så har jag tagit mig in till stan för lunch ett par gånger (men jag har fortfarande inte plats för särskilt mycket mat i magen på en och samma gång... idag åt jag en HALV korv med bröd & var proppmätt!) något som också piggar upp mig är att jag nu kan dricka vatten i långa banor - älsklingen var urgullig & köpte citron åt mig, så att jag kan maskera den läskiga plastsmaken... luvly!

än så länge har jag inte märkt av några tydliga cravings (fast jag äter ofantliga mängder flingor med mjölk, jämfört med förut)... däremot har jag några väldigt tydliga icke-cravings - jag vill inte ens tänka på att äta mandlar (som jag brukar älska), curry håller jag mig ifrån och det blir nog inte fler pastaskruvar med ketchup (vilket iofs beror på att jag hade oturen att kräkas upp en sådan portion vid ett tillfälle - säger bara: ät INTE ketchup om du vet att det finns en överhängande risk att du kanske kommer spy, det bränns hela vägen upp!)

barnet är nu inte längre ett embryo, utan har plötsligt förvandlats till ett foster.... fast jag läser med spänning vad som händer vecka för vecka, så känns det ändå ganska svårt att fatta vad som egentligen pågår därinne i babyfabriken... undrar dessutom om barnet har börjat märka av när jag rör på mig? när jag tänker på det? när jag kärleksfullt lägger en hand på magen & längtar efter det lilla knytet?

nu när jag börjar må bättre kan jag nog säga att jag faktiskt njuter av min graviditet
njuter av att få bära på ett mirakel


goda nyheter i långa banor :-)

nu är det hög tid för en uppdatering... det har skett en hel del STORA förändringar i mitt liv sedan jag skrev sist - jag har fått ett nytt FAST jobb & ska börja mitt i augusti... jobbet kräver en bil, därför har en sådan införskaffats! (begagnad, men MIN)... till på köpet har gubben & jag flyttat för att jag inte ska ha så väldans långt att pendla......... & så till det som för tillfället upptar det mesta av min tid & mina tankar... VI ÄR GRAVIDA I NIONDE VECKAN! jag får väl därför passa på att förvarna alla att min blogg med största sannolikhet kommer bli ganska enkelspårig hädanefter... att vara gravid är helt enkelt fascinerande (trots att det finns vissa bitar som jag gärna hade kunnat hoppa över)... dessutom vill jag gärna dokumentera för mig själv, tills när minnet sviker & barnet börjar ställa nyfikna frågor....

så här kör jag igång:

redan i vecka fyra började jag bli sanslöst trött... en dag föreslog älsklingen att vi skulle lägga oss och vila en stund... jag vaknade upp ett par timmar senare - inte likt mig!

dagen då mensen var beräknad hade jag ett graviditetstest i högsta hugg... älsklingen stack ut på en cykeltur - han vågade inte vara med om det nu skulle vara ett negativt besked... MEN... redan innan kontrollrutan hade blivit fuktig, lyste ett tydligt PLUS i avläsningsrutan... jag kunde knappt tro mina ögon & började hulka (som emma thompson i slutet på förnuft & känsla)... fram åkte mobilen & jag tog hela tre kort på teststickan - iväg flög mms till både älsklingen & mamma... & redan innan han hunnit hem hade minsann älsklingen hunnit informera de blivande farföräldrarna!

vecka fem & sex var jag fortsatt utmattad, särskilt efter lunch... bara till att ta sig en liten lur när man ätit... dessutom drack jag som en gnu & sprang på toa i ett!

vecka sju hann illamåendet ifatt mig... men det var inte förrän vecka åtta som jag faktiskt började kräkas - hela fyra gånger, främst i samband med tandborstning... därför har morgonens tandborstning tillfälligt bojkottats & fluortuggummi tuggas istället så att inte omgivningen ska bedövas av min dåliga andedräkt!

nu har jag alltså hunnit in i vecka nio... än så länge bådar det inte gott på illamåendefronten... jag har kräkts varenda morgon, trots att dagen startas med TORRA kex i sängen... jag äter minimal first breakfast, som sedan följs av flingor & mjölk som second breakfast när magen börjat fatta vad det är som gäller... innan lunch lyckas jag dock inte dricka särskilt mycket (vilket inte direkt blir bättre av att nya bostadens vatten, enligt mig, smakar plast... BLÄÄ!) resten av dagen försöker jag kompensera för detta genom att dricka så mycket jag bara kan, fast ändå inte lika mycket som i början av graviditeten... & så knaprar jag "tom & jerry"-kex i långa banor för att inte bli tom i magen...

idag var morgonen extra prövande, då jag inte bara kunde plantera mig själv i soffan, som jag annars gör om dagarna... idag skulle vi minsann till malmö för bebisens första kort! ett tidigt ultraljud med andra ord... läkaren berättade vad det var vi såg, men det enda vi verkligen förstod var att den lillalilla rörelsen på skärmen var bebisens lilla hjärta som jobbade för fullt...



verkligen ett starkt ögonblick!


ont i öronen

häromdagen, promenerandes i iskalla vindar på malmös gator:

jag håller på att tappa känseln i öronen.... VAD DET GÖR ONT! ...det känns verkligen när man inte längre kan känna med öronen... man brukar ju känna så mycket med dem annars...

logik på hög nivå, eller hur?


i efterdiset av hp7

nu har jag ÄNTLIGEN sållat mig till dem som har sett harry potter 7 (första delen, givetvis)...

gick hem från bion som i ett känslomässigt dis... konstig känsla... hade mer än gärna suttit kvar & kollat på andra delen direkt (med en minimal paus för toabesök :-S )

filmen var jättebra, men väldigt mörk... & jag kan känna att jag är i behov av ett ordentligt avslut, för att stilla känslostormen inom mig... det finns säkert någon därute som förstår hur jag menar, trots att älsklingen här hemma aldrig kommer kunna förstå fullt ut..... jag har alltid varit en sådan person som sugs in i filmen (förutsatt att den väcker mitt intresse förstås) - när jag kollar, riktigt kollar, på en film så är det som om att omvärlden försvinner en stund.... filmen blir stundens enda verklighet (det är nog även därför som jag inte är så värst förtjust i slasher-rullar... (rysare som jag har växt upp med och som jag kan både inantill & utantill går dock bra av någon anledning))

mamma har berättat för mig att redan när jag var en liten bebis så spelade det ingen roll vem som gullade med mig, eller hur mycket.... om tv:n var på i min närhet så var det den som var mest intressant!

men visst är det fascinerande att kunna träda in i en annan värld...
om än bara för en liten stund?


the secret

för ett par år sedan var det ganska mycket prat om en bok (och en filmatisering av/om densamme).... the secret
 av rhonda byrne ....den handlar om en livssyn kan man säga... att allt man önskar sig i livet är något man kan beställa av universum... att man måste visualisera sina önskemål, nästan rent av tänka sig att man redan har fått dem förverkligade..... jag har inte läst boken, men jag har sett filmen, och eftersom jag vid det tillfället tyckte mig ha flera oförverkligade drömmar såg jag till att göra en egen visualiseringsbok - en bok som skulle hjälpa mig att fokusera på det jag önskade mig mest av allt, både vad gäller min personliga utveckling men också mer materiella ting....

en av mina största önskningar i livet är att bli mamma, men givetvis har jag inte gjort det lätt för mig i mitt val av livspartner, för min älskling har en genetisk sjukdom och därtill en bokstavsdiagnos så jag kände mig väldigt osäker på om vi någonsin skulle bli godkända att få medicinsk hjälp att skaffa barn...... givetvis fick denna önskan därför ett eget uppslag i min bok (en från början alldeles vanlig anteckningsbok)... där klistrade jag in bilder som för mig skulle fånga essensen av min önskan & hjälpa mig att se mig själv som en mamma någon gång i framtiden.....



att jag väljer att ta upp detta ämne nu är för att det plötsligt slog mig att nästan allt (ALLT!) i min visualiseringsbok håller på att gå i uppfyllelse... exempelvis så har min älskling & jag stått i kö för att få hjälp på barnfronten i snart ett år & nu har kön börjat röra på sig i en rasande fart (riktigt rasande fart, har vi världens flyt så kan vi rent av vara gravida redan innan PÅSK!)...

det känns nästan helt overkligt, men samtidigt fylls jag av ett otroligt harmoniskt inre lugn....
ville bara dela med mig, för sådan här innerlig glädje unnar jag definitivt andra att också få känna!



gott nytt!

årets allra sista dag!

jag är säker på att många andra tänker tillbaka på året som har gått - kanske fastnar för några höjdpunkter & kanske några dippar.... själv nöjer jag mig med att konstatera att det har varit ett långt och händelserikt år, liksom jag även tror att det stundande året kommer att bli (om inte ännu mer händelserikt)

jag önskar er alla allt gott
må ni alla lyckas uppfylla åtminstone en dröm under det kommande året!


piggelin

min älskling fick för sig att handla in så att vi kunde göra varsin piggelin (i drickbart format)... han hade fått ett recept som innebar att drinken baserades på melonlikör.... inte riktigt min smak kan jag säga...

ett tag därpå sökte jag efter andra recept på nätet - så att man skulle kunna få en piggelin med lite mer päronsmak (det var i alla fall vad jag önskade mig)... nåväl - jag hittade ett recept med baja päron (gräddig päronlikör), vodka & så skulle man toppa med sprite.... resultatet blev en fors av hystersiska skratt i kombination med totalt odrickbart grönt skum:




så nu vänder jag mig till er, mina kära läsare:

hur i allsin dar ska man lyckas toppa med sprite så att inte kolsyran totalt muterar päronlikören???
har ni några andra bättre tips på hur man kan göra en riktigt god piggelin??
eller har ni några andra goda förslag på vad jag kan göra med resten av innehållet i min flaska med baja päron??? (allra helst drickbara förslag)


ser fram emot att kanske testa någon ny drink i helgen


adventsmys

älsklingen spelar blandad julmusik (ganska mycket med mupparna - förmodligen för att han vet att de definitivt hör julen till om man frågar mig)... utanför fönstret snöar det... & SOM det snöar - världen är sig inte lik i sin vita vinterskrud! istället för hård & grå ligger den som en mjuk matta som leder till oanade äventyr.... mitt i allt detta finns det väl inte mycket mysigare än att sitta inne i värmen med sin älskling, dricka glögg & äta pepparkakor samtidigt som man njuter av en magisk stund med harry potter (älsklingen hade faktiskt ALDRIG sett en hel hp-rulle.... verkligen på tiden, så därför började vi med den första)

hade kunnat hålla mig här i denna underbara advent-jul-helg-stämningen hur länge som helst....
men jobbet kallar förstås som vanligt imorgon (efter ett besök på gymmet (känner dock inte riktigt för att cykla dit... kanske inte är fysiskt möjligt heller.... får kanske bli en promenix dit))

åtminstone står det långhelg på mitt schema nästa vecka!





fis- & bajstankar

fråga inte hur... men på något vis kom älsklingen & jag in på ett något udda spår när vi satt & pratade tidigare....

har fisar smak???

jag tänker lite (äckligt, men ändå) att man hade kunnat fisa rakt in i någons mun för att få svaret... inte för att jag själv är frestad att försöka....


från det ämnet var inte steget långt till att tänka sig en värld där människor, i likhet med marsvin, skulle äta sitt eget bajs (varannan eller tredje laddning) ... jag ser framför mig hur det skulle bildas en svart marknad där man hade kunnat köpa kändisars bajs (inte helt otroligt med tanke på hur världen ser ut idag, eller hur?) - en ovanlig delikatess.... det enda som kvarstår är då frågan - vad händer om man steker bajs? detta är en fråga jag har funderat över länge... jag menar bara: smälter det i stekpannan, eller blir det hårt & uttorkat???

ursäkta om jag har fått det att vända sig i magen
men rubriken borde ju ändå varnat.........


Om

Min profilbild
RSS 2.0