[nej... det handlar inte om underkläder.... den här gången i alla fall]


det är förmodligen ingen här som vet sedan tidigare... men jag är i alla fall född & uppvuxen inom mormonkyrkan (ja, den kyrkan som de flesta tror tillämpar månggifte, men som i realiteten inte tillåter det!)... när jag var omkring 16 bestämde jag mig för att ta en paus - & den varade i tio års tid! nu har jag varit aktiv i kyrkan igen i nästan ett år... har passat på att friska upp minnet & försökt lista ut var jag står i min egen tro....... just som det kändes som att jag hörde hemma i kyrkan hamnade jag här - i min troskris..............

jag tror att det som ställer till det för mig är att jag har en väldigt stark tro på en gud (eller skapare eller något likvärdigt) som älskar alla människor, oavsett fel och brister (och synder, om man så vill)... jag tror att människan har fått handlingsfriheten som en gåva, & att gud respekterar våra beslut även om han (/hon/den/det) kanske blir ledsen när vi inte väljer det som är till vårt eget bästa... det är denna tro som jag har klamrat mig fast vid när jag har varit i kyrkan också... & för det mesta innebär det inget problem alls (har åtminstonde inte gjort det för mig - kanske beror på hur bra filter man har - hörsel- & känslomässigt)... men... jag har försökt studera mormons bok samtidigt - den boken som delas ut till samtliga undersökare... mormonerna har större tilltro till den än bibeln ...det jag hittar där är inte min gud... utan jag får intrycket av en straffande gud som lätt vredgas & som ska fruktas... dessutom finns det åtminstonde ett par ställen där de rättfärdiga dödar andra som har valt att gå en annan väg, men utan att jag kan se något som skulle kunna rättfärdiga att man tar någon annans liv enbart därför att de inte har valt att använda sin handlingsfrihet i enlighet med kyrkan... nu kan detta givetvis vara missförstånd från min sida... kan hända att jag har missat/misstolkat något i texten.... men jag kan verkligen inte se det....

*suck*

stressen har lagt sig igen... skönt... allt som återstår av den nu är att jag fortfarande kan bli illamående när jag äter frukost.... får ta det jäkligt lugnt! (har haft magkatarr en gång i tiden, så när jag väl blir riktigt stressad sätter det sig direkt i magen... & för min del innebär det en väldigt känslig morgonmage)


& hösten har verkligen gjort sin stora entré! jag varvar suckandet över tungt grått väder, ofattbara vindar & pölar i skorna (har hål... måste byta ut dem snart) med god varm nyponsoppa, varm choklad, mysiga filmkvällar & (inte minst) mys med älsklingen i en mjuk varm säng medan regnet smattrar mot fönstret... då känns hösten faktiskt inte illa alls!

nu ska jag bara lista ut vad jag ska göra för skoj på torsdag....

magen knyter ihop sig, likt en knuten näve.... spänner.... trycker.... blir hård som en sten......

pengaprobem är aldrig skoj.... särskilt inte när man står där med sina skulder... avbetalningar... bindningstider... hade det bara hjälpt att sucka riktigt högt, tydligt & uppgivet så hade mina problem varit över för länge sedan.... men så lätt ska det ju inte vara... istället genomlider man de fysiska tecknen på stressen samtidigt som man försöker att inte oroa sig - problemet är ännu inte helt & hållet ett faktum & vad nytta gör det förresten att jag oroar mig just nu... det är väl i så fall bättre att se till att ta hand om mig själv & samtidigt göra mitt yttersta på jobbet så att de vill ha mig där så mycket som möjligt, så att man kan dra in fler stålar.......

hur är det förresten tänkt att man ska kunna överleva på socialhjälp??! (är ännu inte där... låter dessutom som om att mina få kronor i månaden är för många för att vi ska kunna få hjälp, trots att de förmodligen inte räcker till att betala allt (jobbigt att socialen inte bryr sig om räkningar, avbetalningar, bindningstider.... allt som kan hamna hos kronofogden & förstöra för framtiden)) ...har sagt detta många gånger till så många olika personer, men det tål att upprepas (åtminstonde tills man med säkerhet vet att det har blivit någon ändring).... jag känner ett par som för några år sedan blev tvungna att leva på socialhjälp... de fick ett tillfälligt boende & checkar till mat - enbart mat, absolut inget annat..... INTE ENS TOAPAPPER!!!! fattar inte hur socialen tänkte där.... det borde vara obligatoriskt att inför en anställning på socialen prova att leva en vecka eller två (en hel månad skulle de nog aldrig gå med på) så som man tvingar folk att leva när de får hjälp från socialen... då hade man kanske kunnat mötas av lite mer empati, om inte annat....

det är faktiskt inte alltid man själv har valt sin beklagliga sits!

ibland har man dagar som igår
helt underbara!

nu känns det som om att det har blivit dags att kasta ut en bön om hjälp till mina kära läsare..... häromdagen när jag pratade med brorsan kom jag att tänka på en kort tecknad film (kan vara något i stil med tom & jerry, silly symphonies eller liknande...)... försökte förklara för honom, men han fattade ingenting... (ibland kan man undra om vi verkligen har delat barndom, men då får jag ju påminna mig om att jag faktiskt är nära åtta år äldre.... han kan ju inte rå för allt fantastiskt som han missade under den tiden...)

hur som helst..... de få fragment som jag har kvar av kortfilmen i mitt minne är huvudpersonens fötter som förvandlas till rötter som tränger ut genom skorna.... så småningom har hela personen blivit ett träd.... & så vill jag att det ska förekomma något ljud, som en hackspett och/eller kanske termiter.....

några klockor som ringer??? alls??????

ojdå... vad tiden flyger!!! (eller som en kompis säger - tiden är rolig när man går fort ;-D )

idag har svärfamiljen varit på besök - älsklingen fyller ju jämt på måndag!!! (dags att bli vuxen :-O ) ...go' mat blev det - svärmor lagade & jag assisterade... mums för kassler på bädd av purjo & krossad ananas & med täcke av grädde med chilisås..... därefter hade vi en cheese cake stående på köksbordet ett kort ögonblick innan hela var uppslukad av glupska matvrak *ler brett & INTE ALLS skyldigt* inte ofta man ser en hel tårta försvinna så fort..... (vi var ju ändå inte sååå många som skulle dela)

en riktigt underbar dag.... inte illa när besöket liksom ramades in av kvalitetsmys med älsklingen

vet att jag är lite slarvig med bloggen... men tanken är väl ändå att jag ska skriva när det passar mig, inte att jag ska anpassa mitt liv efter bloggen..........

hur som helst... i torsdags tränade jag igen (har varit riktigt duktig & tränat 2-3 gånger varje vecka!)... men den här gången kände jag mig riktigt seg.... på de sista maskinerna orkade jag inte ens lika mycket som de senaste träningspassen..... älsklingen tänkte först att jag redan har börjat gå back eftersom det hade gått en dag längre mellan passen den här gången, jämfört med tidigare..... jag tänker istället att det antingen beror på att detta har varit en tuff vecka med extra mycket jobb & sämre sömn..... ELLER så kanske jag har nått en sorts platå - i början har jag varit entusiastisk & energisk, men nu har jag nått en punkt där det är dags att visa vad man går för - ge upp eller bita ihop & ta sig igenom det jobbiga för att sedan få njuta av resultatet.......

någon som varit med om detta???

känns som om att det börjar krypa närmre inpå en igen... barnlängtan!

överallt kommer de gående... magarna... ibland undrar man om det bara är jag som kan se dem... men syrran har försäkrat mig om motsatsen (å andra sidan kanske hon rent av har börjat längta efter en småtting till??)... några vänner utannonserade sin graviditet för ett tag sedan... då stack det till lite grann i hjärtat.... kusinen som precis har gift sig avslöjade ännu en graviditet (ännu närmre inpå.... ett större stick!)... inte ens hos frisören går man säker (fast, å andra sidan brukar väl frisören ses som skvallercentrum nummer ett, så där kan man väl egentligen inte räkna med att få fristad) - hon väntar också småfolk! så inte nog med att barnfabriken står stilla hos mig... nu kommer min frisör att gå ner i timmar, så jag måste klippa mig någon annanstans!

buuäää!

hahaha.... sitter här & lyssnar på scissor sisters på spotify på älsklingens dator.... just nu spelar any which way... mina öron snappade upp en liten bit av texten, mitt i allt mitt bloggläsande..... "you can take me any which way you like.... in front of a fire.... in front of [något jag inte minns].... in front of my parents....." (tyvärr inget direkt citat, men det viktigaste finns med) MY PARENTS?!!! plötsligt får man bilder i huvudet som verkligen inte hör hemma där.... om min älskling ens hade tänkt tanken att vi skulle ha sex inför mina föräldrar hade jag nog skrattat tills jag hade kissat på mig!

nog för att naughty kan vara upphetsande, men
leave my parents out of it!!!

har precis varit ute på en kort, men uppfriskande cykeltur.... men... innan dess satt jag i framför tv:n i drygt en och en halv timme & kollade på film... min stora feta grekiska semester (my life in ruins)

det var älsklingen som fick ett ryck & köpte film igår....egentligen trodde han att han hade köpt mitt stora feta grekiska bröllop, men tji fick han....... ingen av oss hade särskilt höga förhoppningar vad gällde semester-rullen, men jag var på filmhumör & villig att ge den en chans.......

efter första halvtimmen (eller något i den stilen) gav älsklingen upp & begav sig ut i solen (men det ska sägas att han gör det ibland, oavsett hur bra film det är vi kollar på (han är helt enkelt ingen sann filmälskare))... själv var jag inte vidare imponerad vid det laget, men kollade ändå vidare..... i slutändan får jag erkänna att filmen var bättre än jag väntat mig - riktigt rolig på sina ställen & ganska charmig, men visst.... VÄLDIGT förutsägbar... en film som jag förmodligen kommer att ta fram när jag känner för liiite känslor blandat med humor, när regnet trummar mot fönstren......

så, nu får jag leta reda på min kefi...

en blank sida.... så mycket man kan fylla den med.... så många jag vill, så många jag måste..... så lite ork.....(bitvis)

ser mig omkring, tappar lust & inspiration..... måste fokusera på en bit i taget! då kanske energin börjar spruta.... ser fram emot lite estetisk inspiration! känns så nära... lurar där runt hörnet.... måste bara sänka hastigheten på rullbandet, så man hinner dit någon gång!!! & det UTAN STRESS (av yttersta vikt!)

men, egentligen är jag extremt lycklig... pusselbitar börjar falla på plats.... ALLT behöver inte (kan inte) vara perfekt... tvärtom - det är ju charmen.... snacka om trist annars! ...så mycket spännande precis framför mig... en del som jag redan börjat nosa på & en del som skymtar lite längre bort.... börjar kunna fantisera mera detaljerat... börjar kännas allt mer verkligt... blir nästan rädd...... vad händer sedan??? vilka nya drömmar, vilka nya svårigheter, vilka nya glädjeämnen???

LIVET ÄR FANTASTISKT!

min älskling & jag sitter här i soffan med varsin laptop i knät (alldeles säkert en underbar syn :-D )... jag försöker visa honom ett blogginlägg som jag precis har läst & han kastar en hastig blick... mmmhmmm....men du, jag bloggar nu...... ...ingen ovanlig kommentar! & det gäller även i andra sammanhang (alltså inte bara när jag försöker visa ett annat blogginlägg, jag kan ju förstå att han kanske gärna vill skriva klart sitt just då (inlägget finns ju kvar för honom att läsa senare, när han känner att han har tid)).... jag kan känna mig lite frustrerad/ledsen/ensam/bortglömd just då, när det verkar som att bloggen går före allt annat... när (& hur) når man den punkten där bloggandet blir viktigare än livet runt omkring datorn??? personligen tycker jag att det har gått lite väl långt när man inte har tid att göra sig klar att åka iväg någonstans, därför att man först måste blogga om att man måste skynda att göra sig klar så att man inte kommer för sent........... bloggstartsidan kanske borde förses med varningstriangel? - "obs! personer som har lätt att bli beroende bör planera in bloggfri tid"

som tur var vet jag att han älskar mig
det är bara ibland som jag tar åt mig....

titta här vad som har hänt med samhället... vi har blivit så åldersfixerade att vi till och med kan få köpa en särskild tandkräm mot gamla tänder!




denna tandkräm är särskilt utformad för att bekämpa tändernas fem ålderstecken.... ursäkta om jag är lite trög, men vilka är de? är det när mina tänder börjar (1) bli rynkiga, (2) tappa hörseln, (3) få försämrad syn, (4) orka mindre & kanske rent av (5) få svårt att hålla tätt som jag ska oroa mig för att mina tänder kanske har gjort sitt... blivit FÖRBRUKADE??? jag visste då verkligen inte att gamla tänder var någon epidemi här i världen... visst känner jag till löständer, blottade tandhalsar, karies, ilningar....men inte beror det väl på åldern??!! jag känner en trettioåring som knappt har några tänder kvar & jag tror då rent inte att det beror på att tänderna är äldre än vad han är ;-) ...sedan finns det ju faktiskt de som tar så väl hand om sina gaddar att de lyckas behålla samma uppsättning livet ut... nog kan jag köpa att det finns tandkrämer som är särskilt utformade för att uppfylla olika behov, men att motverka tändernas åldrande.....

...stort fett NJAAAAEE

ujujuj... blev några dagars inaktivitet här på bloggen... men destor mer aktivitet IRL!

först & främst (& förmodligen det viktigaste)... JAG HAR FÅTT JOBB! har tidigare skrivit om ett deltidsjobb som jag blev erbjuden, men som i slutändan gick mig förbi.... men ICKE! jobbet är nu mitt... träffades med chefen i torsdags & dagen därpå var det dags - snabba ryck!!!


som sagt är detta alltså ett deltidsjobb (halvtid, närmre bestämt)... det innebär att jag inte får någon full lön... å andra sidan har jag mer fritid, tid då jag kan koncentrera mig på att avsluta min körkortsutbildning (verkligen på tiden det!) & tid att börja träna på allvar.... med det sagt kan jag ju lika väl avslöja att jag precis har bokat in mig på ett gratis träningspass med instruktör på samma gym som älsklingen brukar ha som sitt extrahem träna på... pirrigt (konstigt, men så är det...)... jag som annars främst har tränat hemma, mol allena... men jag ser framemot lite större bulor på armarna, mer uthållighet & liiite högre tal på vågen (ja, jag är en av dem med "lyxproblemet" att väga aningen för lite (men jag råkar veta att så snart jag har tränat upp musklerna lite grann så fixar vikten till sig också...))

några goda kostråd för en (någotsånär) träningsnybörjare?

har haft en riktigt skön morgon/förmiddag... mys med älsklingen! jag fattar inte hur han gör.... ibland är det som om att han känner min kropp bättre än jag själv gör... jag märker hur han leker med mig.... hela kroppen spänner sig i extas, så lugnar han sig lite, man tror nästan att det är över & så siktar han sig plötsligt in på en punkt som man knappt visste att man hade & allt blir så mycket kraftigare tills man till sist upplöses i en sexuell explosion!!!

älskar min "love cat"

dåså...jaja... ringde angående det där heltidsjobbet igen - övervägde allvarligt att ta det... menmen...någon annan hade hunnit före..... då var det väl inte menat till mig då (ja, jag tänker mig lite att det finns ett jobb som bara sitter & väntar på mig någonstans därute, något som passar mig som hand i handske, så känns det inte bra i maggropen så tar jag snällt & letar vidare....)


detta innebär förstås att jag numera är ledig på obestämd tid (tycker att arbetslös låter så deprimerande)... har alltså tid för långmys med älsklingen, kanske börja styrketräna lite igen, träffa familjen (vill ju inte att syskon & syskonbarn ska glömma hur jag ser ut) & vältra mig i sköna filmer & böcker......

dags att njuta lite :-)

tänkte dela med mig av ett danskt recept, som jag själv har hittat på internet en gång i tiden... klatkager (klickkakor, löst översatt) är som en sorts plättar, fast gjorda på risgrynsgröt - skön konsistens & underbar smak! en sats av receptet ger ca 14 stycken...



4 dl risgrynsgröt
3 msk vetemjöl
1 ägg
1 tsk socker
lite vaniljsocker (efter smak)
smör eller margarin till stekpannan

rör ihop ingredienserna (börja med ägg & socker)
grädda dina klatkager i stekpannan på medelstark värme, använd ungefär ½ dl smet per styck
servera med socker, sylt eller lönnsirap

mums!

satt & kollade på listan över mest besökta bloggar på startsidan (blogg.se)..........

var är nr 19???

jag har en hypotes (har jag haft i många år)... en sådan där knasig en.... det är ju så att blygdläppar ser olika ut om man jämför en kvinna med en annan.... jag tänker mig att det kanske kan finnas ett samband mellan kvinnans läppar (i ansiktet) & hennes blygdläppar - alltså, har man tjocka läppar uppe har man också tjocka läppar nere; tunna läppar uppe - tunna läppar nere..... bara en tanke alltså, jag har givetvis inte utforskat frågan... nu kanske någon funderar på dessa kvinnor som har en tunn överläpp & en betydligt tjockare underläpp - det finns ju inget som säger att blygdläpparna måste vara lika tjocka, tvärtom är jag ganska säker på att jag någonstans har hört att det är ganska vanligt med lite asymmetriska blygdläppar........

tankarna vandrar vidare... män har ju också läppar... då tänker jag att man skulle kunna räkna ut hur deras blygdläppar hade sett ut om de hade varit kvinnor (en bra måttstock för de män som väljer att låta operera sig för könsbyte...)

ingen viktig tanke kanske
men ändå inte ovanlig för en säregen hjärna som min...

nu har jag packat hem alla mina grejor från jobbet... sista dagen avklarad......................................










känns ju så TOMT nu!!! trivdes verkligen med jobbet, trots att det blev rätt så tidiga morgnar... kommer att sakna alla (& innerst inne kommer jag att fortsätta hoppas på att det dyker upp lite utrymme för mig, så att jag får återvända....)


hur som haver... idag fick jag ytterligare ett fång blommor (fick av kollegorna för några veckor sedan (pga semestertider)), den här gången av cheferna.... och kollegorna bjöd på god snövit-tårta!



detta är en bild på snövit-tårta som jag hittade.... min hade tre rosa blommor på toppen :-)

då återstår att se om jag ska börja på nytt jobb nästa vecka
eller VAD som händer....